Amandas Påskdans!

Hej!

Idag är det skärtorsdagen, och det märktes verkligen i vår skola! Både Amanda och jag klädde lite halvt ut oss till påskkärringar. Jag var frivillig och Amanda var påtvingad, men söta blev vi i alla fall. Helt plötsligt skedde det någon slags förvandling hos Amanda, eftersom hon helt gick i i sin roll som påskärring. På två röda sekunder hade hon redan hämtat en liten sopkvast, tagit på lite läppstift på kinderna över de ditmålade fräknarna och står och dansar till musiken. En riktig påskdans! :)


 

Läskigaste påskkärringarna

Traumatisk roadtrip till Mariannelund!

Kände att det kanske är dags att redovisa söndagens händelser under vår roadtrip till Mariannelund. Robin berättade att han skulle åka och hämta sin vän Tobbe på tågstationen i Mariannelund, självklart var inte Mia och jag sena på att hänga med. Så vi tog en liten impulsresa till vår forna hemstad, Mariannelund!

Allting gick bra de första tjugo minuterna. Vi satt i bilen, jag, min syster och min pojkvän som om vi var en enda lycklig liten familj. (Jag skulle nästa gissa på att vi såg ut som de i Telia-reklamen när de sitter och sjunger med i bilen). Men, den lilla famlijelyckan vände plötsligt när Mia kom på att vi skulle göra vår farmor glad genom att hälsa på henne. Hon tvingade därför ut Robin ur bilen för att gå upp och hälsa på min farmor, varpå Robin tvingade med sig Tobbe för att också följa med upp och hälsa på min farmor. Farmor blev riktigt glad över att se oss och efter en blick på Robin och kommentaren "Ja, han duger" så skyndade hon in på toaletten för att fixa frillan och ta på lite läppstift. När hon kom tillbaka bestämde hon sig för att presentera Robin (och den medtvingande och vettskrämdaTobbe) för en av hennes vänner som snällt satt i TV-rummet och tittade på hockey. Hon tog tag i Robins hand drog i honom samtidigt som hon sa "Kom här, så ska du får hälsa på min vän". Just i det ögonblicket kom Robin även på att han fortfarande har skorna på sig och forsöker få av sig dem samtidigt som min farmor nästan drar omkull honom. Det slutar med att Robin får av sig skorna samtidigt som han sparkar bakut och är nere på golvet och vänder, sedan flyger han in i TV-rummet med min farmor som har stått och trampat på samma ställe under hela tiden på grund att hon inte orkar tyngden från honom.

Till slut kom vi ut i bilen igen, hyfsat oskadda, och bestämmer oss för att åka och köpa glass. Robin predikar (denna gång utan kemiska formler) om att vi absolut inte får kladda med glassen i bilen. Mia och jag skrattar avvärjande åt honom, (tror han att vi är sådana småbarn) och ungefär tre sekunder senare ramlar min glass av pinnen. Resten av vägen hem får jag sitta kladdig av glass och gräs (ja, vi stannade bilen och jag försökte dra av det på marken) på händerna ända tills jag kommer hem och får tvätta av mig. Då var jag lagom glad!


För att jag är ju alltid oskyldig, väl?

Ragnar i Riksdagen!

Idag tänkte jag berätta om en himla rolig grej som jag kom att tänka på igår när Mia och Linnéa låg och fjantade sig när de tittade på Spårlöst. (ja, även de blev lite dill i huvudet av den snygge portugisen som grät och var så där känslosamt gullig som bara en riktig man kan vara)! Haha. Själv fick jag springa mellan läxböckerna och tv:n för att kunna få en skymt av den mörke skönheten! Ibland i mitt pluggande tar jag små pauser för att kolla in något roligt klipp på youtube. Så även denna dag. Jag kom att tänka på att jag aldrig förr letat upp det där klippet från när min syster och hennes klass var på besök i Ungdomens Riksdag i Stockholm. Det är mycket roligt så bered er på en glädjefylld stund!

Det hela började med att min syster Mia och hennes grupp som läste Samhällskunskap C på gymnasiet övertalade sin lärare Lars-Åke att de verkligen ville åka till Stockholms för att delta i Ungomens Riksdag. Två av eleverna skulle direkt ta sig till riksdagen för att delta medan resten av klassen var tillsagda att roa sig på något av alla de underbara museer som vår huvudstad har att erbjuda! (Hallå, de gick i 3:an på gymnasiet, inte i 5:an)!

Hur som helst, min syster och hennes kära vänner (liksom antagligen resten av den lilla gruppen) tog sig ganska direkt till Gallerian på Hamngatan för att börja sin shopping av studntklänningar och annat. När de några timmar senare möter upp sin lärare och resten av klassen i riksdagen är de nöjda med sin shopping, men lite nervösa över hur redogörelsen över det museum de valt att besöka ska gå! När de satt sig tillrätta i de obekväma stolarna i riksdagen så frågar läraren Lars-Åke med ett hånfullt flin vilket museum vi flickor hade besökt under dagen. Alla tittar på Maja som får den stora äran att svara på frågan. "Hm...öh, vi var på det där med alla fiskar... Aquaria..." stammar hon fram. "Jaså, vad tittade ni på för fiskar då?" frågar Lars-Åke med ett ännu större flin. "Öh... ja, det fanns en massa... rockor svarar Maja då. (Bra svar måste jag tillägga!) De andra viker sig dubbla av skratt och är typ tvungna att lägga sig ner i gångarna mellan stolsraderna för att kunna skratta klart. Deras lärare verkar förstå att det är lönlöst att fortsätta denna diskussion med dessa blondiner så han ger sig med en suck.

Mitt i deras skrattattack säger högtalarrösten att nu måste alla vara tysta eftersom debatten om rumsavlyssningens vara eller icke vara är på väg att sätta igång. Ni förstår kanske att min syster och hennes vänner fick en ganska dålig start på debatten eftersom de redan från början var tvungna att kämpa för kung och fosterlnad för att hålla sig för skratt.

Allting går dock ganska bra tills det är dags för Ragnar med stort R att ställa sig i talarstolen och ta tag i micken. Den till synes ganska vanliga killen i övre tonåren (eller något äldre) sätter igång sitt brandtal och allting verkar till en början fullkomligt normalt. Men, helt plötsligt spricker hans röst och går upp i den värsta falsett ni någonsin har hört! Rösten fortsätter under hans cirka fem minuter långa debatt att höjas och sänkas om vartannat samtidigt som den ett antal gånger även försvinner helt. Killen klarar seriöst att gå från ett helt normalt röstläge till den pipigaste målbrottsröst, som låter som en blandning mellan en gammal tant och en kastrerad katt, på bara en hundradels sekund, Mia och hennes kompisar håller på att dö av skratt samtidigt som de måste tänka på att de faktiskt är i riksdagen och måste uppföra sig. Mia försöker in i det längsta att inte skratta högt, medan Ida och Maja redan har givit upp och ligger ner i stolarna och skrattar. Till slut kan inte ens Lars-Åke hålla sig för skratt.

När det efter vad som känns som en evighet äntligen är dags för paus inser Mia och hennes vänner att det är en omöjlighet för dem att vara kvar i riksdagen. Vakterna har redan tittat på dem med ogillande blick ett antal gånger och man vill ju inte bli ihågkommen som lantisarna som kom till storstan och blev utslängd från Riksdagen. De försöker därför övertala Lars-Åke att eftersom de var på Aquaria så länge, inte har hunnit äta någon lunch och håller på att hungra ihjäl. Som ett mirakel går han med på detta och de skyndar med en lättnadens suck ned till kapprummet där de gömt alla sina shoppingpåsar och springer skrattande ut ur riksdagen. Lyckat? Nej, inte så värst va?



Här kan du se Ragnars framträdande med sin kastrerade katt-målbrottsröst!

Kaninkokerskan

Kaninkokerskan från Ballar av stål har gjort det igen. Igår på tv-programmet valde hon att stöta på en kille som hon sa var väldigt lik sitt ex. Hans tjej tyckte inte om det och hon gick ett steg längre än vad tjejen gjorde förra veckan!

Alltså det är nog min dröm att någon gång få göra som hon. Hur kul som helst!


Det borde vara olagligt...

... att vara så snygg! Paus i Spårlöst och jag försöker andas. Andas, andas, andas! Det var något av det snyggaste jag sett i hela mitt liv!
Sätt på kanal 4 nu, om ni vill se något riktigt fint! Herregud, jag dör!

Is eller grus spelar ingen roll!

God morgon!

Helt okej start på dagen måste jag nog säga. Pappa hämtade mig och Mia vid 8 för att åka till skola respektive jobb. Med mitt mjölkpaket i handen (ja, jag är beroende) hoppade jag in i bilen och när vi hade kommit en bit, ser vi plötligt en människa som ska gå över vägen. När hon ser att även vår bil ska köra rätt över vägen hejdar hon sig snabbt och råkar halka på gruset vid trottoarkanten, gör en totalomvänding och faller rätt ner mot marken.

Förvånat tittade jag och Mia på varandra och frågade vad som hände. Jo, det var någon som halkade på gruset istället för på isen. Det går visst att skada sig på alla årstider! Glad sommar!

Brasilianarens återkomst!

Imorse när jag och Mia satt och åt frukost fick vi en fasansfull nyhet. Mia satt och läste sportsidorna i Vimmerbytidningen när jag helt plötsligt ser att hennes ansiktsuttyck förändras. Hon kollar upp på mig och säger "Brassarna som kysste oss är på väg tillbaka till stan". Jag slet åt mig tidningen och när jag läste lite mer ingående såg jag orden " ***** anländer till Gullringen idag". Oj då, det är nog bäst att stanna inne ett par dagar! Även brassen som kysste min syster kan vara på väg tillbaka!

Läs här om när jag blev kysst av en brasilianare!

Nu ska jag ut i solen! Ha en underbar dag! :)


Ur Vimmerby tidning!

Leken slutade i en katastrof, nästan!

Här kommer en extremt rolig (den var i alla fall det om man var med) video från en av alla våra luncher. Eftersom att vi handelsmänniskor har en egen liten skola i år blir man lätt uttråkad i brist på aktiviteter. När vi den här dagen gjorde vad vi kunde för att göra skolan lite roligare håller det på att sluta i katastrof!

Observera Jennas och Amandas skratt som skär i öronen genom hela videon! :)



Wendela kissar på sig, nästan!

Tänk om jag hade en liten, liten apa!

God morgon!

Jag är ganska trött just nu, detta är min tredje sömnlösa natt. Jag och min syster fungerar verkligen inte ihop. Jag tror att vi måste ha skilda sovrum från och med nu.

Igår när vi låg och försökte sova kom vi in på metoder man använder för att somna lättare. Vi båda var överrens om att vi inte kan somna utan att ha fantiserat ihop någon historia innan vi somnar (missförstå mig inte när jag säger fantisera). Oftast fantiserar vi om saker som att alla killar vill ha oss, att vi kan flyga, trolla eller något liknande. Vändpunkten, alltså när jag insåg att det är nog bäst att lämna ämnet och istället försöka sova på riktigt kom med Mias kommentar:
"Jag brukar fantisera om att jag har en apa som följer med mig överallt och alla andra tänker wow, Michaela har en egen apa"!

På återseende!


Ballar av stål?

Ikväll är hon tillbaka! Min gästbloggare, tjejen som upprörde många av världens killar med sitt inlägg om vad killar gör för fel när de vill ha en tjej. Men ikväll tar hon faktiskt upp vad tjejer gör för fel i ett förhållande. Om ni är intresserade av vad hon har att säga så kolla in här igen senare ikväll. Alla slags reaktionen är välkomna!


Så länge tänkte jag värma upp er med ett litet filmklipp från Ballar av stål som går på kanal 5! Det är ganska sjukt roligt, men visar exakt hur en tjej inte ska vara. Jag tror inte alls att Stephan tyckte att Fridas beteende är speciellt upphetsande! Avgör själv :)


Min förebild, extramamma och chef!

Den här kvällen tänkte jag tillägna min förebild, extramamma och faktiskt även chef, Ann-Charlotte Skog, mer känd som Lotta Nilsson!

Som "någon" skrev i min blogg igår, "Ibland har vi svårt att förstå oss på hur killar tänker". Ibland har jag svårt att förstå mig på hur Lotta tänker. Titt som tätt ringer hon upp mig eller min syster och säger något snabbt, för att sedan skrika i luren "Hej då". Klick! Häromdagen hände en sådan sak. Jag gick på stan i Linköping när min mobil ringde. Jag hann knappt svara innan jag hörde en hög röst i telefonen vråla: "Heeeeeeej Wendela! Igår på körskolan träffade jag en tjej som går i din klass, Amanda! Det var bara det jag skulle säga. Hej då!". Klick!

En annan gång när min syster var i Stockholm och gick någonstans mitt på Söder ringde Lotta och sa att hon skulle hämta henne. "Vart plockar du upp mig då"? frågade min syster. "Gå någonstans där man kan köra med bilen"! sa Lotta med sin höga stämma och sedan sa det ännu en gång, Klick! Uppgivet gick Mia in på en liten bakgata, och vem kom där och körde med sin silvriga lilla cab, om inte Lotta?

För att inte tala om den gången då Lotta kom och hälsade på min mamma för många år sedan för att fira hennes födelsedag. Bara på den korta vägen från bilen till ytterdörren hann hon klanta till det. Det första hon ser när hon kliver ut ur bilen är en liten tant som går på vägen. "Neeeeej, men är det Svea"? vrålade hon och syftade på min mammas farmor som heter Svea. "Jaa-a", svarar den lilla tanten lite förvirrad och i nästa sekund har Lotta dragit med henne ändå till huset och ställer sig i ytterdörren och skriker "Marie, titta! Jag har med mig din farmor"! Min mamma kommer fram till dörren, stirrar rakt fram i ett par sekunder och säger sedan "Lotta, det där är inte min farmor"! Det slutade med att Lotta fick gå de 200 meterna till ålderdomshemmet och lämna den senila tanten som var på rymmen. En timme senare kom hon tillbaka till födelsedagsfirandet!

Men det är ju just de här händelserna som gör att vi älskar henne. Och jag kan lova att fortsättning följer...


"Håll i snöret Bob"

Mia står just nu och lagar mat, någon mexikansk grej som hon har lärt sig. Det luktar ganska misstänksamt. Samtidigt pratar hon med skånsk dialekt:
"Bob, håll i snöret Bob! Bob, tror du att trillingarna kommer kladda med maten, Bob!"
Ord som hon har snappat upp från serien Familjen Annorluna som går varje måndag, 20.00 på tv 4. Av någon anledning så kan hon härma exakt med både rösterna och dialekt hur de pratar hemma hos Bob och Maria som har fått både två äldre döttrar och trillingar.
"Bob, nu är maten klar, Bob", hör jag nu från köket. Bäst att skynda sig!


Mia (Bob/Maria) in action

När jag blev kysst av en brasilianare

Det var en helt vanlig sommarkväll. Jag hade under kvällen umgåtts med mina vänner och min syster hade varit på Harrys. När jag kom hem och precis skulle gå och lägga mig öppnades dörren med en smäll och min syster dundrade in i rummet och berättade att hon skulle på efterfest. Efter en blick på min syster bestämde jag mig för att jag ska nog följa med på den här efterfesten, så jag hoppade snabbt i kläderna igen och vi begav oss upp mot stan.

Min syster hade stämt möte med sina vänner utanför pizzeria piri piri och därför satte vi oss där utanför och väntade. Hon hade under vår promenad upp till stan berättat om en brasilianare som hade följt efter henne på Harrys under hela kvällen. Helt plötsligt dök just den här brasilianaren upp från ingenstans till min systers stora förskräckelse. Under min lycka att äntligen ha fått ett ansikte på killen jag har hört historier om den senaste halvtimmen tar han plötsligt tag i min systers ansikte och ger en kyss som hon aldrig kommer glömma. Efter ett litet tag fick hon lite andrum och tittade fram bakom brasilianaren, blöt i hela ansiktet såg jag hur även hon började skratta när hon såg hur jag vek mig dubbel av skratt några meter bort.

Jag skulle inte ha skrattat. För helt plötligt dyker en brasilianare till upp bakom hörnet och antagligen inspireras han av vad hans vän sysslar med. Han tar därför tag i mitt ansikte och kysser mig precis på samma sätt som den andra brassen kysser min syster. Chockad som jag var visste jag inte vad jag skulle ta mig till, om jag dra mig därifrån, kyssa tillbaka eller börja skrika, så det slutade med att jag helt enkelt bara satt kvar och inte rörde en fena.

När min syster är färdigkysst och hon vänder sig mot mig för att analysera det som just hände ser hon hur jag precis utsätts för samma sak. Chockad står hon bara och skriker "Hallå! Brassen kysser min syster"! Sekunden efter släpper brasilianaren mig och båda två hoppar in i en bil som kör förbi. Chockade och med svullna läppar står jag och min syster kvar på gatan och tittar efter dem...




Onda krafter i vår stereo

Min dåliga humor har visat sig än en gång. Mia kom precis hem från sin festnatt i Eksjö och ska då sänka volymen på stereon som spelar Roxette. Hon satte sig framför stereon och sänker volymen på den, varpå jag höjer den igen med fjärrkontrollen. Lite irriterad sänker hon den igen direkt på stereon och jag höjer igen. Skräckslagen ställer hon sig upp och tittar sig omkring och får då syn på mig i rummets ena hörn med fjärrkontrollen i handen. Stackaren trodde väl att det var onda krafter som spökade!

Händelseförlopp: Mia och Wendela kollar på film!

Eftersom att Mia inte orkade gå ut igår (när hon var ute förre helgen två kvällar i rad var hon död hela måndagen och tisdagen) bestämde vi oss för att vara "is hemmakväll" istället. Vi satte på en film eftersom jag skulle klara av att vara vaken tills Robin kom hem från Harrys. Jag valde den absolut sämsta jag kunde hitta i vår lilla samling, den svenska filmen Känd från tv.

Händelseförloppet de närmsta en och en halv timmarna gick precis som alltid när jag och min syster kollar på film:
- Efter 4 minuter frågar jag henne "Är du vaken" och hon svarar som alltid "Ja".
- Efter 6 minuter upprepas samma sak. Hon försöker fortfarande låta övertygande om att hon faktiskt är vaken.
- Efter 7 minuter somnar hon och jag hör hur det börjar snusa lite från andra sidan av sängen
- Efter 11 minuter sätter hon sig med ett ryck upp i sängen, slänger av sig glasögonen som fortfarande sitter på och lägger sig ner igen lika snabbt och somnar om direkt.
- Efter 11 minuter och 1 sekund ligger jag som vanligt vaken och får kolla klart på filmen själv med lite snarkningar i bakgrunden.

Nu ska jag plugga, på en lördag! Blöh på det!
Puss

"Vi har hört att du skulle passa bra som modell"

God morgon!

Fick en massa busringningar igårkväll. Ni vet såna där som är förinspelade och sen spelas hela samtalen in och den som luras får en ljudfil med allt pinsamt man svarar. Igår ringde någon och erbjöd mig gruppsex eller något liknande, men som tur var svarade jag ingenting på frågorna. Mamma fick också en busringning, och det var bara ren tur att jag fick min först och hon då visste vad det handlade om. Annars hade hon kunnat svara vad som helst.

Det här ledde i alla fall till att Mia berättade om när hon hade fått en busringning när hon gick  på mellan/högstadiet. Det var på den tiden hon inte var så söt (stor förändring sedan dess, jag vet) och inte så populär. Hon fick ett samtal där någon sa till henne: "Hej! Vi har hört att du skulle passa bra som modell". Överlycklig så frågade hon: "Men? Vart har ni hört det?"

Dagen efter kom en skrattande kille i hennes klass fram och spelade upp samtalet för henne. Stackars Mia!

PS. Hon var absolut inte mobbad eller så, hon var bara lite speciell! :)

Har du störst behov av skor eller Coca-Cola?

Idag berättade min mamma som jobbar i en skoaffär om en rolig händelse. En kille i 15-årsålderna kom in och skulle köpa ett par skor. Han gick först in och kollade runt lite innan han gick fram till mamma och frågade om det fanns någon annan skoaffär i närheten. Hon förklarade vägen och han sprang iväg med sina trasiga skor.

En kvart senare kom han tillbaka och gick fram till min mamma och sa "Fy fan vilka dyra skor de hade. Vad kostar era skor?" När hon frågade vad de högst fick kosta sa svarade han "Jag har 300 spänn, men jag måste käka för dem också". Då kommer hans kompis med ett inlägg i samtalet, "Fan vad mycket pengar du har gjort av med idag." Han vänder sig då mot min mamma och förklarar att han fick 500 kronor, men att han bara har 300 kronor kvar eftersom att han köpte cola för 200 kronor. För det priset fick han hela 20 flaskor!

Sedan bestämde han sig för att köpa ett par skor för 250 kronor, sedan han bytte till dem och slängde sina gamla direkt. Alltså hade han fortfarande 50 kronor kvar till mat. Det dröjde inte mer än ett par minuter innan har ännu en gång var tillbaka inne i affären. Han går då raka vägen fram till min mamma och förklarar att han måste nog lämna tillbaka skorna. De var alldeles för tunga för honom. Han byter då skorna till ett par andra, som kostar 280 kronor och nu har stackaren bara 20 kronor kvar att lägga på mat!


Ännu en filmstjärna på HP

Idag åkte det hederliga gamla hårbandet fram igen, men den här gången var det Amanda som satte det i håret istället för Sofie. (Här kan ni se resultatet från när Sofie hade på sig det). Jag förstår inte vad det är med det där hårbandet, men det gör verkligen att man blir lik någon annan. Idag när Amanda satte på sig det såg jag direkt att hon var sjukt likt Agneta Fältskog. Trots att Agneta inte har något hårdband i håret på bilden här nedan så är de riktigt lika. Hårbandet tar alltså fram de bästa (?) sidorna hos oss. Jag tror inte att jag vågar prova det!


Amanda och Agneta. Identiska frisyrer.

Jag ska i alla fall uppfostra Victor Ju

God morgon!

Fick ett roligt sms av Alex igår (ni vet killen som fick varma fötter när våren kom) angående mitt inlägg om min nya guldfisk Victor Ju!

"Jag köpte en guldfisk till mitt akvarium när jag var liten. Innan fanns innan tio stycken neontetror. När guldfisken hade bott där i fyra timmar fanns inga tetror kvar. Bara en smällfet guldfisk och några lik på botten. Tilläggas bör att jag hade en fet mal som sög i sig resterna. Tacksamt värre".

Ja, Alex! Livet är hårt!

Jag önskar er andra en bra dag :)

Läsvärt: Vattenskador och tillkortakommanden!

Bli inte avskräckta av all den här texten. För den här historien vill ni inte missa och jag kan garantera ett gott skratt!


Under kvällens middag med min pappa och syster har jag fått otroligt mycket inspiration till ett nytt inlägg om tillkortakommanden. Faktum är att min syster har en hel del sådana. Ni som känner henne kommer med all säkerhet INTE att bli förvånade över vad som komma skall och ni som inte känner henne behöver absolut inte bli skrämda! Allting började med att jag kom att tänka på alla självklara saker som min syster inte kan göra. Hon kan exempelvis inte:

* Dyka
* Vissla
* Knäppa med fingrarna
* Rulla tungan
* Jojja med en jojjo

Blåsa bubblor med tuggummi, likaså såpbubblor tog flera år att lära sig. Mina föräldrar beslutade sig även att till skillnad från andra normala barn (till exempel jag), var det nog bäst att min kära syster gick två år i simskolan istället för ett (eller inget, som jag). Man kan tro att det är några problem med motoriken, men jag vet faktiskt inte vad felet egentligen är.

När både simning och dykning kom på tal började min syster direkt att med lysande ögon och nostalgi i rösten berätta om hennes mest lyckliga barndomsminnen. Ett av dem var att åka till Hagadal i Hultsfred och bada. Citat Mischa "Bara att gå in genom dörren och känna doften av klor, titta med stora ögon när pappa betalar till tanten i kassan, få en egen nyckel till ett omklädningsskåp och nästan dö av iver att få komma in till simhallen när man först måste duscha av sig ordentligt. Duscha är ju överskattat"!

Av denna lycka och iver att döma kan man ju lätt tro att min syster glatt skulle kasta sig i vattnet, hoppa från hopptornet och åka rutschkana som aldrig förr. Men icke! Nej, hon var väldigt försiktig, rädd och vaksam som liten. Stor skillnad mot nu, jag vet! Hon började alltid med att doppa fötterna lite i den varmare och mindre bassängen för att sedan när hon kände sig redo ta sig mot det stora R:et. Rutschkanan! Problemet var bara att hon inte vågade åka ensam. Pappa var alltså tvungen att åka med henne i knät, något han tyckte var himla tråkigt eftersom han ville åka snabbt. Ja, han var väl trettiofem vid den här tiden, men vissa förblir ju barn! Citat pappa "Jag ville bara lägga mig ner i rutschkanan och lägga skulderbladen mot kanan och glida ner fort. Men istället fick jag sitta med en liten Mr Bean i knät och åka i slow motion". (Ett annat tips för er som vill åka snabbt är ju att försöka knöla in så mycket som möjligt av bikinitrosor/badbrallor i röven för bättre glid)!

En gång när min pappa som vanligt skulle åka med min syster i knät så misstog han sig lite på farten längst ner i kanan. Han var van vid att alltid hamna i vattnet på ett väldigt lugnt sätt men just den här gången ville Mia prova på att åka lite snabbare. Pappa la sig därför ner och farten accelererade. När de var nere i vattnet var pappa tvungen att hålla upp Mia över vattnet eftersom hon absolut inte ville ha något vatten i ansiktet. En blandning av att han inte hade några händer att ta emot sig med på grund av ungen han höll upp ovanför vattenytan och tyngden detta medförde gjorde att detta annars så roliga moment slutade i en tragedi! Pappa sjönk ända ner till botten och slog i svanskotan riktigt duktigt (och Mia fick vatten i ansiktet, helt ärligt doppade hon hela huvudet). Pappa släppte Mia i vattnet och gick upp ur bassängen. Citat pappa "Jag släppte ungen i vattnet och gick raka vägen upp. Jag kunde knappt andas och hade någon försökt prata med mig i det ögonblicket hade jag inte tvekat att dra till den jäveln". Tur att min mamma fanns i närheten, annars hade jag nog inte haft någon syster idag!



Nu för tiden klarar hon sig själv i vattnet. Framsteg?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0