Kungligt bortgjord!

Det finns ju folk som är ganska trögtänkta och inte förstår så mycket. En av mina vänner är precis så, och jag hade tänkt att berätta en liten historia om honom. Han heter Fredrik och är bosatt i antingen Norge, Kasås eller i Sebastians gästrum. Hans största intresse är att odla hår på bröstet.

Hur som helst. Fredrik har under en tid jobbat på en båt i Norge (antagligen med att rensa fisk eller något), men kom hem för ett tag sedan och har nu pendlat mellan Kasås och Sebbes gästrum den sista tiden. För ett tag sedan fick han ett erbjudande om att jobba på en av de största, finaste och mest välbetalda båtarna i Norge och självklart blev han riktigt glad. Fredrik trodde att han genom det här jobbet inte bara skulle bli rik, utan även få mängder med tjejer efter sig. Han fick telefonnumret till chefen på båten av en vän som sa att han skulle fråga efter Harald och sedan slog han en pling direkt med förhoppningen om att bli rik i bakhuvudet. När sedan någon svarade i andra änden av luren sa Fredrik:
"Jag skulle vilja prata med Harald".
"Nej, tyvärr. Det går inte", säger personen i telefonen.
"Joo, men jag måste prata med Harald", fortsätter Fredrik.
"Du vet väl att Harald är Norges kung och att du har ringt till hovet?", hör han då personen säga.

Oj Fredrik, lurad. Vilken otur. Där rök både rikedomarna och tjejerna. Norrmän har antagligen riktigt bra humor! ;)


Tänk att lura en dum norrman till att ringa upp Sveriges kung! Ha ha!

När man har tråkigt kan man...

... spela in egna musikvideos!

Idag efter en liten glass på stan blev jag och min syster väldigt trötta. Och det är ju när man är trött man alltid kommer på de sjukaste idéerna. Det började med att vi spelade in när vi sjöng en liten sång, som senare blev ett helt medley och som slutade i katastrofen att vi spelade in en egen hip hop video. Här är resultatet! :)

PS. Vi har fått en ny granne, som har en vän som går naken på balkongen. Vad gör man åt det?






Happy Birthday sister!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för idag är det Michaela födelsedag!



Precis, idag var det nämligen precis 21 år sedan en liten flintskallig tjej som var 48 centimeter lång och vägde 2175 gram kom till världen. Med tanke på hennes storlek vid födseln, förklarar ju det varför hon fortfarande, 21 år senare, är så liten. Sedan dess har lilla Michaela förekommit i många olika kombinationer. Alltså, från början var hon flintskallig och jätteliten, sedan blev hon en söt liten tjej (jag har tyvärr inte så mycket minnen från den tiden), sedan övergick hon till den jobbigaste perioden i hennes liv. Ungefär 11-årsåldern när hon själv ansåg sig själv vara väldigt vuxen och alla andra (bland annat jag) var fruktansvärt omogna och pinsamma. Detta ledde till att hon knappt inte pratade med någon och hade svårt att lyssna på tilltal. Sedan kom hon in en liten bättre period vid högstadiet, det fanns fortfarande drag kvar av den gamla Michaela, men nu kunde hon även bli fruktansvärt arg (har jag hört av personer som medverkade vid den tiden). Men jag måste ändå säga att den bästa tiden är hon nog inne i just nu. Just nu, när hon har blivit ungefär 184792 gånger snyggare och ungefär lika många gånger retligare. Hon har alltså gjort en enorm förändring i sin personlighet, gått från en sur liten argbigga till världens mest öppna och spralliga person. Och det är därför jag älskar dig, Michaela. Grattis på födelsedagen min kära syster. Och förlåt för att jag inte har köpt någon present, men jag hade inte råd! :(

Här kommer lite ointressant snabbfakta om min syster!
  • Hon föddes på Eksjö BB den 8 maj 1988 klockan 07.08
  • När hon var 6 veckor skrattade hon för första gången
  • När hon var 4 månader vände hon sig själv för första gången
  • Nappen var det första föremålen hon kände igen
  • Den första tanden upptäckte mamma på julafton när hon var 7,5 månader gammal
  • När hon var 9 månader gammal började hon krypa
  • När hon var 11 månader gamal reste hon sig upp för första gången
  • När hon var 11 månader gammal lärde hon sig även att känna igen lampor
  • Hennes älsklingsmat var pasta med köttfärssås när hon var liten
  • De första stegen tog hon när hon var 15 månader gammal
  • Vattenkoppor hade hon när hon var 4,5 år gammal, i september 1992 (alltså samtidigt som jag föddes)

Källa: Den lilla rosa boken: De första åren




Jag tackar och ber om ursäkt!

Hej gott folk!

Först och främst vill jag säga tack för kommentarerna till inlägget om homosexualitet igår. Reaktioner, precis vad jag vill ha! :)

Idag hade vi väldigt roligt i skolan och vi lyckades även göra bort oss lite. Vi upptäckte att ljuset var så fint i vår enda lilla korridor och bestämde oss därför för att dansa lite i ljuset samtidigt som vi filmade. När Amanda och jag står där och släpper loss på "Bert-dansen" som mest kliver helt plötsligt tvåorna ut från datasalen. Vi stannar upp och i nästa sekund tar Amanda sats och rusar i panik genom den lilla korridoren tillbaka till klassrummet. Jag ville inte så kvar själv och se dum ut, därför springer jag efter och verkar då vara ungefär lika dum som Amanda. Vi vill be om ursäkt för vårt lustiga beteende idag, och alla andra dagar under vår skoltid på Kvarnängsgatan. Amanda hälsar också förlåt! :)

Puss W



I slutet ser man hur någon okänd människa kliver in i rummet under vå Bert-dans!
Att filmen är upp och ner skylller vi på Jenna, som filmade!

Kobingo, hockey och en snarkande Terminator!

Har nu kommit hem efter en liten myskväll med Robin. Min kära syster satt snällt i sängen (vår gemensamma) och väntade på mig. Hon har kommit hem från landet nu, och lämnat livet som hemmafru åt en bonde bakom sig för tillfället. Hon har även dragit på sig en liten förkylning, men så blir det ju om man är ute och plöjer hela dagarna och nätterna. Jag undrar hur länge hon stannar här innan hon återvänder? Eftersom hon fyller år på fredag kanske hon åker tillbaka då. Jag vet ju inte rikigt hur man firar födelsedagar på landet!? Kobingo kanske?

Nu ska jag sova, men jag tvivlar på om det kommer gå eftersom min pappa håller på att snarka ner väggarna i rummet bredvid. Jag har seriöst aldrig hört något värre ljud. Det låter som att hjärnan ska ramla ur när som helst, tänk er själva Terminator snarka. Till och med mina hockeygrannar lär ju få en sömnlös natt. ÅH!


God natt!



God natt pappa! :)

Om du åker till Indien, akta dig för...

...kossorna!

Pappa sitter (eller ligger på något konstigt sätt i soffan) och kollar på hockey och eftersom det är bland det tråkigaste jag vet (förlåt Robin) så började jag funderar på om det finns något roligt jag kan berätta om. Det enda som kom upp i huvudet är en liten incident som inträffade på min och min systers resa till Indien i december. Det var så här...

Sent på kvällen landade vi i Goa i Indien och vi hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Vi hade inget hotell och ingen transfer förbokad eftersom vi hade bestämt oss för att vara lite impulsiva. Vi visste nästan heller ingenting om Indien och ännu mindre om den lilla staten Goa. Därför bad vi en taxichaufför köra oss till ett ställe som heter Anjuna Beach och efter ungefär en och en halv timmes bilresa genom något som såg ut som öken/svensk skog/landsbygden släppte taxichauffören av oss utanför ett hus mitt i ingenstans. Där stod jag med min syster (som för övrigt alltid är trött och nästan stod upp och sov) och inte hade en aning om vart vi skulle ta vägen eller vart vi skulle sova på natten. Vi gick och knackade på dörren till det enda hus som skulle kunna vara en hotellreception och som syndes på ungefär tre mils avstånd. Ingen öppnade, så vi knackade på dörren ända tills en nyvaken liten indier med mustach och som vägde högst 35 kilo öppnade dörren. Han måste ju ha undrat varför två superbleka blondiner står med varsin gigantisk resväska och knackar på hans dörr mitt i natten. Hur som helst visade han oss ett rum, och trots överpriset till den standarden rummet höll tackade vi överlyckliga ja till det med tanken att så fort den lilla 35-kilos indiern har gått härifrån får vi lägga oss i de stenhårda sängarna och sova.

Men riktigt så lätt var det inte... Visserligen sprang den lilla indiern glatt tillbaka till sitt hus för att sova klart, men ännu var den inte läggdags för mig och min syster. Vi kom nämligen på att vi var otroligt hungriga, eftersom vi inte ätit sedan vi åt på flygplanet, ungefär 32 timmar tidigare. Vi gav oss ut för att leta efter ett ställe att äta på och jag måste säga att efter våra tidigare syner på omgivningen var vi inte särsklilt hoppfulla om att vi skulle kunna mätta våra magar. Vi kom ut på gården igen och skulle precis gå ut genom grindarna när vi helt plötsligt hör ett ilsket morrande. Vi vänder oss om och ser den absolut största och mest dreglande schäferhunden i Indiens historia. Efter bara en blick på varandra har jag och min syster i panik klättrat upp på en hög mur för att skydda oss från hunden. Smidigt tänkte vi, eftersom nu var det ju bara att hoppa ner från muren så skulle vi vara ute på vägen och då slippa gå förbi hunden. Men, i precis samma sekund som vi skulle hoppa ner från muren hör vi på avstånd hur ett par klövar traskar på vägen och i nästa sekund springen en helig (galen?) ko förbi och precis nedanför muren. Jag bör även tillägga att det finns inga gatlysen i Indien, alltså upplevde vi de här fasansfulla händelserna i mörker och vi såg endast det ögat tillät oss. Alltså det läskiga. För att ytterligare förstärka den här berättelsen kan jag hänvisa er till det här inlägget, för att ni verkligen ska förstå min systers skräck för våra fyrbenta vänner! :)


Om du åker till Indien, akta dig för kossorna. De ligger gärna och vilar på stranden...


... eller äter upp din mat...


... eller gör dig sällskap när du solar...


... och de går gärna en promenad med dig! :)

Aggressioner i morgonrock!

God morgon!

Kände att jag var extremt trött och hade lite ont i kroppen igår, så jag bestämde mig för att stanna hemma idag och vila. Känner mig fortfande lite konstig i kroppen, men det går förhoppningsvis över till kvällen. Linda berättade precis att det är gratis inträde till Harrys, så jag känner mig genast lite bättre. Dessvärre är jag ju inte 18, så jag får se hur kvällen slutar för mig!

Just nu sitter jag och kolla på min syster i morgonrocks alla aggressioner. Hon ska visst åka bort senare idag och har lite att göra innan. Bland annat bränna en skiva till bilresan, vilket inte fungerar.  Förut råkade jag lägga mig på hennes nya sminkborstar och det ledde till ett smärre utbrott. Nu sitter hon och sjunger lite för sig själv samtiigt som hon med jämna mellanrum skriker "Joel-brännare". Jag får i alla fall hoppas på att hon och "Kungen" (?)  får det trevligt ikväll!

Shit, nu började musiken hacka. Undra vem som snart kommer inspringande hit med rök ur öronen. Bäst att fly!


Puss på min glada syster!

"Ja, det är kungen"!

Nej, det blev  inte riktigt läggdags som jag trodde. Istället har jag suttit och planerat Valborg imorgon. Det verkar bli en ganska lugn kväll med grillning och sådant, kanske fest senare på kvällen! :)

Hur som helst, jag börjar känna mig lite värdelös. Jag har visst kommit in i en period där många kallar mig Joel. Till exempel är det det enda namnet jag lyssnar på de helgerna när min systers nya ragg Sebastian är här. Själv kallar han sig kungen, ironiskt nog, så när han ringde förut bestämde jag mig för att göra mig lite rolig på hans bekostnad. Därför svarade jag "Ja, det är kungen". Allt jag fick till svar var "Hej Joel! Vad gör du". Jag börjar faktiskt önska lite att Sebbes pojkvän Fredrik ska komma tillbaka från sin Roadtrip till Norge, så att någon uppehåller honom lite och inte lägger all sin lediga tid (alltså den tiden han inte tar hand om kossorna som löper) på att reta mig!

God natt!


Partypinglorna Linn & Linda :)

Sabotage av vårt försök till glädjespridande!

Någon försöker sabotera min systers pepp-lappar. Imorse när hon kom till kontoret på jobbet satt nämligen en lapp på datorn med texten "Livet är en väntan på döden". Jag ber den skyldige att träda fram och erkänna. Du får gärna be om ursäkt också! :)

Nu blev jag lite arg på det, så jag gick till skafferiet för att tröstäta lite. Det enda jag hittade var ett pringlesrör med exakt 7 chips kvar i, så jag mår faktiskt lite bättre nu. Jag kollade även på termometern precis som visade 33 gader (i och för sig så ligger solen rätt på den och den lilla apparaten håller på och smälta) så nu mår jag ännu bättre! :)

Glädjedödare!


10 sätt att se om en kille är kär i dig!

Min syster satt och läste en gammal Vecko-Revyn som ligger och skräpar. Hon hittade då en artikel där det beskrivs hur man läser av på en kille om han är kär. Detta bestämde vi oss för att analysera lite, och här är resultatet!

1. Rodnad - Histaminer och adrenalin gör att hans blodkärl utvidgas och ökar blodflödet till ansiktet!
Vår kommentar:
Detta är (tyvärr) ingenting vi någonsin märkt av på våra partners eftersom de flesta killar är totalt oblyga och ohämmade och inte har vett att skämmas när de borde. Ni tjejer som alltid möts av en rosenröd nuna så fort ni säger något gulligt, låtsas som att ni inte märker det så återgår färgen snabbare till det normala.

2. Hjärtklappning - Adrenalinet pumpas runt och blodtrycket och hjärtrytmen skjuter i höjden!
Vår kommentar:
Detta är heller ingenting vi har märkt så mycket av, kanske är det vi två som inte orsakar tillräckligt med hjärtklappning eller så beror det helt enkelt på samma anledning som i föregående symptom.

3. Acne och hudutslag - Positiv och negativ stress gör att talgkörtlarna producerar för mycket talg!
Vår kommentar:
Både positiv stress, att han är så kär i dig, och negativ stress, att han är rädd att förlora dig, kan ge detta symptom. Det är ingenting att bry sig om, utan lär försvinna med tiden. En kille kan ju i alla fall dölja detta med att odla lite skägg (detta gäller dock inte på bröst och rygg).

4. Ingen aptit - Men en drös med fjärilar i en orolig mage!
Vår kommentar:
Det där med fjärilar vet vi inte riktigt, men att killar tappar aptiten är helt oförståeligt. Förklaringen verkar vara att han är inställd på en nödsituation och att hans kropp inte vill ödsla tid på att smälta mat. Att han inte smälter maten kan vi hålla med om, men aptiten däremot är det aldrig något fel på hos en kille.

5. Upprymdhet - Fenyletylamin frigör dopamin som gör honom upprymd och lycklig!
Vår kommentar:
Det är adrenalinet som i sin tur gör honom energisk och ibland lite jobbig. Det här förklarar ju varför killar blir speedade som duracellkaniner ibland. Men tjejer, ta inte detta på fel sätt. Det betyder ju bara att han är galen i dig!

6. Vidgade pupiller - Adrenalinet gör så att hans pupiller vidgas ännu mer!
Vår kommentar:
Det här måste vara en bortförklaring för taktiken att försöka kolla en tjej i ögonen när man egentligen bara försöker spana in ansiktet, rumpan, urringningen och benen samtidigt.

7. Stamning - Ängsla och iver kan paralysera en stackars kille och orsaka talsvårigheter!
Vår kommentar:
Det kan ju hända vem som helst att rösten stakar sig ibland, men killar ta det inte så hårt. Det kan faktiskt vara lite charmigt. Inte heller här ska du som tjej låtsas om det här för att inte orsaka symptom nummer 1. Sitt helt blickstilla och håll andan så att han inte märker att tiden drar iväg!

8. Kroppskontakt - Han vill helt enkelt bara krypa upp under ditt skinn och stanna där!
Vår kommentar:
Pussar i nacken, händer på låren, armar runt midjan. Säg vad ni vill, men vi tycker att det är underbart. Ett big no no är däremot att krampaktigt hålla handen en hel dag på stan eller att äta upp varandra offentligt (bakom stängda dörrar däremot, vet ju ingen vad som pågår).

9. Klump i halsen - Hans kropp är hyperstressad och han kan inte lita på att rösten håller!
Vår kommentar:
Kan det kanske vara därför killar är rädda för att prata om känslor. De blir superstressade och kan aldrig vara säkra på att de inte får målbrottsröst á la 14 år gammal. (Se bara här hur det gick för Ragnar i en pressad situation). Försök in i det sista att som tjej inte kommentera detta, trots att det kan vara något av det roligaste som finns.

10. Svettiga handflator - Kärleksstressen sätter igång hans svettkörtlar!
Vår kommentar:
Lite svett har väl ingen dött av. Det finns ju faktiskt värre typer av svett än handsvett (läs mellan raderna).

Vår slutsats: Vad skulle dessa underbara varelser som kallas män vara utan sina små skavanker? Ingen vill väl ha en kille som inte svettas, äter för lite, ibland försöker kolla in dina bröst i smyg eller beter sig som alfahannar och beskyddar dig. Det är ju det män är till för!

Alla vill väl ha en riktig man?


 


"Ibland brukar mina bikinitrosor åka ner på stranden"

Kom precis och tänka på vad Mia och jag pratade om igår precis innan vi somnade (ja, vi delar fortfarande säng och ja, jag har blivit retad för det i skolan).

Mia vände sig helt plötsligt väldigt hastigt om i sängen och jag konstaterar att hon var vaken. Jag frågar därför lite försiktigt om hon verkligen var vaken, försiktigt för att inte få en smäll som det kan vara stor risk för. "Neeeeej", skriker Mia. "Jag ligger och tänker på min bal och jag bara ramlar på gången hela tiden i mina tankar", fortsätter hon. Detta sätter även igång mina tankar och jag tillägger att ibland brukar jag tänka att jag går på en väg innan jag ska sova, men helt plötsligt ramlar jag ner i diket. I mina tankar kan jag verkligen inte gå rakt utan jag ramlar ner i diket om och om igen. Detta i sin tur satte igång en riktig diskussion mellan mig och min syster. Jag bestämde mig för att det var nog bäst att sova när hon sa:

"Ibland brukar jag tänka att jag står på en strand och mina bikinitrosor bara åker ner. Det spelar ingen roll hur många gånger jag drar upp dem eller om jag håller i dem stenhårt, de åker ändå ner. Det står också värsta snygga killen längre fram, men ju fler gånger mina trosor åker ner desto längre bort går han och till slut är han helt borta. Jävla bikinitrosa"!


Mia & jag!

Chokladbollsfetisch!

Jag har en liten uppföljare om fetischerna jag pratade om igår. Min systers största last är chokladbollar och hon äter flera om dagen. Igår när vi var hemma hos Lotta, Sebbe (som för övrigt sjunger extremt högt i duschen) och Antonia tvingade Sebbe på oss massa kakburkar som han sålde i skolan. Jag stod länge och övervägde om jag verkligen hade råd med en burk, medan min syster gjorde precis tvärtom. Jag gick in i vardagsrummet för att fråga henne om hon skulle köpa, men halvvägs in i min mening tystnade jag. Mia satt redan i soffan med en burk med chokladbollar och åt! Detta gjorde att mitt beslut blev slutgiltigt. Jag köpte också en burk, trots att min ekonomi egentligen inte tillåter det!

Idag har hennes chokladbollsfetisch uppnått en ny nivår. Efter middagen tog hon en chokladboll och sedan sorterade hon dem i burken så att de låg fint!


Mammas hund som också heter Mia vaktar min syster Mias chokladbollar!

Olika fetischer på jobbet!

På min pappas och min systers jobb finns det två olika män som har två olika fetischer. Jag ska börja att berätta om den ena!

Han heter Henrik och just för tillfället har han övergett sin fru och sin dotter för en älskarinna på trädgården. Han har nämligen fått en grävmaskin av sin far och nu gör han ingenting annat än att gräva i sin trädgård. Det har till och med gått så långt att grannarna börjat engagera sig i hans grävning och antalet besök hemma hos dem har ökat drastiskt. Idag tänkte jag och min syster att vi skulle åka förbi hans hus och se om han verkligen gräver så mycket som de säger på jobbet. Och det enda jag säger är: Ta en titt på bilden här nere, killen har verkligen grävmaskins-fetisch!



Den andra, han heter Mårten och idag övergav han sitt jobb en stund för att stilla sitt godissug. Han delar kontor med min syster och helt plötsligt stannar han upp i allt sitt arbete och slänger ur sig: "Mia, skulle det inte vara gott med en jättestor godisskål här på kontoret"? Mia nickar lite instämmande och i nästa sekund har Mårten rest sig upp ur sin stol och säger "Vänta lite", och rusar sedan ut ur rummet. Ungefär 20 minuter senare kommer han tillbaka med en jättestor skål fylld med godis som han köpt på ÖB! Och det enda jag säger är: Ta en titt på bilden här nere, killen har verkligen godis-fetisch!


När man har tråkigt så åker man till...

...Hultsfred!

Det brukar i alla fall jag och min syster göra. Idag var det köpa glass som stod på att göra-listan!

När vi körde in i Hultsfred så såg vi en man som var ute och gick med en hund. Men det var fan ingen vanlig hund utan den var gigantisk och hade så mycket hår att det skulle räcka till att värma en hel indianstam. Som vanligt reagerar Mia inte på ett normalt sätt, utan börjar i panik skrika: "En björn! Wendela, det är en björn va?" Detta fick mig att tänka tillbaka på en gammal goding...

Det var höst i Mariannelund och vår familj bodde fortfarande kvar där. Mia och jag bestämde oss för att vara lite nyttiga och gå ut på en promenad i skogen. Vi kom inte längre än till järnvägen förrän det sprang upp en jättestor älg på rälsen precis framför oss. Självklart får min kära syster panik och drar tag i min arm. Inte nog med det, sekunderna efter springer det upp en sån där grå jakthund som ser ut som en varg bakom älgen. Min syster drabbas (om möjligt) av ännu mer panik och jag får då plötsligt för mig att lura henne att det är en varg. Därför börjar jag skrika "Mia, det är en varg". Det dröjer ungefär tre sekunder sedan börjar hon gråta.

Jag bör även tillägga att vid den här tidpunkten var Mia ungefär 17 år och jag var 13!


Numer väljer vi hellre mjukglass framför skogspromenader!

Min blogg är stalkad!

Min blogg har fått en stalker. Kim Lindman har alltid varit en av mina trognaste läsare, men efter min tävling jag hade för ett tag sedan har hans intresse utvecklats till en sjuklig besatthet. Varje kväll kopplar han ihop sin dator med projektorn, tar upp min blogg och bara sitter där och tittar på min vackra blogg i timmar. Min teori om hans besatthet är att han är otroligt besviken över sin andraplats i tävlingen och på något sätt söker tröst i min blogg!

Ta en titt på de här bilderna nedan jag fick anonymt skickade till mig. Kim är en äkta stalker!




"Vart ligger den där outlooken"?

Efter det här inlägget lovade jag er att det skulle bli en fortsättning. Och, nu kommer äntligen fortsättningen. För någon månad sedan var min syster och Lotta i Västervik. Ann-Charlotte skulle till läkaren den här dagen och trots att det bara var en halvtimmer kvar till hennes läkartid insisterade hon på at de både skulle hinna med en shoppingrunda och lunch på den tiden.

Till saken hör det också att de under en lång tid på jobbet hade det diskuterats om dataprogrammet Outlook, med bland annat mejl och liknande. Förmodligen hade Lotta Outlook i huvudet redan när de satte sig i bilen på morgonen.

Tillbaka till shoppingrundan. Lotta och min syster bestämde sig för att spendera den lilla tiden de hade på Outleten Lager 157 som ligger i Västervik. När de kört runt en stund och plötsligt inser att de kommer nog inte hitta den här Outleten på egen hand, så trycker Lotta gasen i botten och kör fram till första person hon ser på gatan. Hon vevar ner rutan och skriker till en gubbe i 70-årsåldern: "Hörredu! Vet du var den där Outlooken ligger"? Han tittar på henne helt oförstående medan hon fortsätter: "Ja, du vet kläder. Där de säljer kläder"! Samtidigt sitter min syster på andra sidan om henne i bilen och försöker försiktigt viska att det heter Outlet och inte Outlook. När gubben fortfarande inte förstår vad hon menar efter den riktigt bra förklaringen så vevar hon upp rutan och kör därifrån. Chockad står gubben kvar på trottoaren och undrar vad fan en Outlook är!

Lotta i ett nötskal! :)

Min syster är funnen!

Jag vill bara meddela er om att min syster är hemma igen. Tidigt imorse fick jag ett samtal om att hon ville bli hämtad ungefär 3 kilometer från stället där vi lämnade henne. Alltså har hon befunnit sig på samma ställe hela tiden och hon gick inte vilse eller något sådant i de småländska skogarna som jag först befarade.

Äntligen kan vi avsluta sökandet efter henne och nu ska jag även ta och ringa polisen så de kan dra in sina hundpatruller och helikoptrar på grund av sökandet efter blondinen med hägklackat som vi trodde gick vilse i en hästhage!

Jag känner mig lättad!


En vädligt gammal bild på mig och min syster Makarena!

Efterlyses: Michaela Nyberg!

Efterlyses!

Min syster har försvunnit. Efter vår grillkväll i fredags kväll missade hon skjutsen hem och har inte kommit hem sedan dess. Jag undrar om någon har sett henne eller hört något om henne. Hör i så fall av dig till mig. Jag saknar henne och jag känner att det börjar bli lite tomt i vår gemensamma säng!

Hon har blont, ganska långt hår, cirka 160 centimeter lång, liten och smal, och ganska söt! :)


Ungefär så här ser min syster ut!


Vinnarna i min look-a-liketävling!

Nu tänker jag presentera vinnarna i min look a-liketävling. Jag har med hjälp från mina vänner tagit fram en etta, en två och en trea. Resten av bilderna lägger jag också in för att de är så roliga, me de ligger utan inbördes ordning:)
Jag kan garantera att det här blir roligt, så passa på att njuta! :)


Placering nummer 1:
Aleaxander Tengvall är riktigt lik kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund.


Placering nummer 2:
Kim Lindman får ofta höra att han är lik Hugo som vann Linda Rosings hjärta i Den rätta för Rosing.


Placering nummer 3:
Vissa tycker att Oscar Bengtsson är väldigt lik seriefiguren Alfred E Neuman.

Placering nummer 4-20 utan inbördes ordning:


Vinnaren Alexanders flickvän Amanda Lundberg var väldigt lik Agneta Fältskog en dag.


Att Anton Carlsson är lik sin tvillingbror Martin är väl ingen förvånad över?


Bertil Karlsson (även min far) får ofta hör att han är lik Terminator. Ibland får han även höra att han är lik fotbollsmålvakten Oliver Kahn och även Peter Burns från Melrose Place.


När Fredrik Karlsson rakade av sig håret blev han plötsligt väldigt lik Fredrik Ljungberg.


Jimmys dubbelgångare är rapparen Petter!


Kim Wilhelm Hättander får ibland höra att han är lik Ashton Kutcher. Det tycker han själv också.


Medan andra tycker att Kim Wilhelm har vissa likheter med Eiffeltornet. Till exempel höjden.


Lionel Svensso påminner faktiskt lite om sin landsman Olivier från Big Brother.


Linnéa Rosén Söderkvist ser precis ut som den svenska skådespelaren Claudia Galli.


Lotta Nilsson har otroligt många likheter med en kravall.


Mårten Westman ser ut att vara bror med Boxer-Robert.


Robin Stolt ser ungefär likadan ut som sin bror Daniel.


Robin Stolts andra dubbelgångare heter Kalle Anka.


Sebastian Nilsson lade en helkväll på att bli så lik sin kusin Marcus som möjligt.


Som ni redan vet, är Sofie Persson läskigt lik den rullstolsbundna tjejen i Fucking Åmål vissa dagar.


Stig Nilssons okände tvillingbror är Carolas ex-man Runar Sögaard.


Victor Larsson ser precis ut som Tomas Järvheden från tv-programmet extra extra.

Tack för att ni tog er tid att kolla igenom bidragen! :)

Ännu fler påskdanser!

 Tyvärr var inte danserna slut där, utan vår lektion i dans senare blev början till nästa Påsk-dans!


Amanda och Wendela dansar!


Amanda kör sin berömda Bert-dans!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0