Den här kvällen tänkte jag tillägna min förebild, extramamma och faktiskt även chef, Ann-Charlotte Skog, mer känd som Lotta Nilsson!

Som "någon" skrev i min blogg igår, "Ibland har vi svårt att förstå oss på hur killar tänker". Ibland har jag svårt att förstå mig på hur Lotta tänker. Titt som tätt ringer hon upp mig eller min syster och säger något snabbt, för att sedan skrika i luren "Hej då". Klick! Häromdagen hände en sådan sak. Jag gick på stan i Linköping när min mobil ringde. Jag hann knappt svara innan jag hörde en hög röst i telefonen vråla: "Heeeeeeej Wendela! Igår på körskolan träffade jag en tjej som går i din klass, Amanda! Det var bara det jag skulle säga. Hej då!". Klick!

En annan gång när min syster var i Stockholm och gick någonstans mitt på Söder ringde Lotta och sa att hon skulle hämta henne. "Vart plockar du upp mig då"? frågade min syster. "Gå någonstans där man kan köra med bilen"! sa Lotta med sin höga stämma och sedan sa det ännu en gång, Klick! Uppgivet gick Mia in på en liten bakgata, och vem kom där och körde med sin silvriga lilla cab, om inte Lotta?

För att inte tala om den gången då Lotta kom och hälsade på min mamma för många år sedan för att fira hennes födelsedag. Bara på den korta vägen från bilen till ytterdörren hann hon klanta till det. Det första hon ser när hon kliver ut ur bilen är en liten tant som går på vägen. "Neeeeej, men är det Svea"? vrålade hon och syftade på min mammas farmor som heter Svea. "Jaa-a", svarar den lilla tanten lite förvirrad och i nästa sekund har Lotta dragit med henne ändå till huset och ställer sig i ytterdörren och skriker "Marie, titta! Jag har med mig din farmor"! Min mamma kommer fram till dörren, stirrar rakt fram i ett par sekunder och säger sedan "Lotta, det där är inte min farmor"! Det slutade med att Lotta fick gå de 200 meterna till ålderdomshemmet och lämna den senila tanten som var på rymmen. En timme senare kom hon tillbaka till födelsedagsfirandet!

Men det är ju just de här händelserna som gör att vi älskar henne. Och jag kan lova att fortsättning följer...