Jag orkar verkligen inte blogga. Spenderar dagarna på stranden istället. Dock, det är jobbigt att erkänna, men vädret är faktiskt bättre hemma än här på Basilicatakusten i Italien. Idag hade vi den första riktigt fina dagen, vilket togs emot med öppna armar av mig. Hoppas det kommer fortsätta så nu, annars kommer jag hem! :) Nu ska jag äta italiensk pizza. Mmmmmmmh!


Chillar lite på terassen!

Det var en ganska händelserik dag igår. Efter noga övervägande bestämde jag mig för att gå ut en sväng i området och se mig omkring. Jag gick på samma gata hela tiden för att jag inte skulle tappa bort mig.

På eftermiddagen hämtade vi barnen i skolan och åkte sedan till en födelsedagsfest som hölls på stranden. Den lilla flickan fyllde sex år och hade både hoppborg, rutschkana och inhyrda lekledare på sin fest. Dessutom hade de catering och det kom mat i flera olika omgångar, först massa italenska smårätter, sedan kom massa olika frukter, sedan kakor och till sist en enorm födelsedagstårta. Jag var lite chockad, trodde att födelsedagskalas av den här standarden endast skedde i USA.

På kvällen träffade jag en engelsk tjej som också är au pair här och bor på samma gata som mig. Vi promenerade från vår gata ner till shoppinggatorna, satte oss på ett jättemysigt café en stund och gick sedan tillbaka. Supertrevligt att ha någon här som man kan prata med, när jag känner mig lite ensam. Imorgon ska vi ut med hennes vänner och äta pizza. Äntligen ska jag få prova Napolitiansk (???) pizza.

Ikväll har jag jobbat i form av att ta med flickorna till sin ballet class där dagen för exams var kommen. Jag som aldrig tidigare satt min fot i en balettstudio skulle klä på två trotsiga flickor balettkläder samt sätta upp deras hår i strama knutar där inget hår fick hänga ner. När jag trodde att jag hade klarat allt skulle den ena kissa och den andra började gråta för att hon absolut inte ville göra sin exam. Det slutar med att jag får klä av B och börja om från början med hennes små ballerinakläder och M gör aldrig sin exam utan bara gråter. Jag försöker hantera situationen!


Piazza Amadeo


Gatan där jag bor! Det är vackert. Ska ta mer bilder imorgon!

Igår landade jag som sagt i Rom och klarade av att ta mig både från flygplatsen till tågstationen och från tågstationen till Napoli. Trodde inte att det var sant när jag kom fram och hade klarat det. Tog även en välbehövlig dusch direkt. Efter att ha spenderat över fem timmar på varma bussar och tåg var jag blötare än vad mina fotbollsvänner är efter en fotbollsträning.

Åkte genom Napoli och upptäckte att familjen bor i princip mitt i smeten. Staden ser helt underbart mysig ut, det är soligt och massa folk överallt. Funderar starkt på att ta och gå ut en sväng och kolla lite, men då finns risken att jag aldrig mer kommer tillbaka, så jag vet inte än. Barnen är underbara och totalt oblyga och föräldrarna är även de jättetrevliga. Både barnen och föräldrarna säger hela tiden till mig att jag ser ut som en barbie. Huset de bor i är helt fantastiskt, det kan vara det finaste jag någonsin sett.

Igårkväll hade de bjudit hem massa vänner för att se Italiens första fotbollsmatch i VM. Jag tar tillbaka min lilla kommentar "Vad skönt att jag missar fotbolls VM" för det gör jag fan inte. Allt jag kan säga är att det hördes väldigt mycket när det blev mål när 20 italenare kollar på fotboll, och då befann jag mig inte ens på samma våning.

Just det, jag höll ju på att glömma. Jag har även träffat den första snygga italenaren. Han var lång och mörk och hjälpte mig att ta ner min väska från bagageutrymmet på tåget. Vilken man!


Här är jag precis efter att jag ätit en underbar frukost bestående av jordgubbsyoughurt, persika och vattenmelon!

ONE

Bestämde mig för att ta en liten paus i mitt mattepluggande eftersom det mer eller mindre övergått helt i att leka med stearinljusen. Hade då fått en fråga angående Italien som jag mer än gärna tar mig tid till att svara på! :)

åhhh, vad underbart det låter! Men hur får ni alla kontakter? Du med folk i Italien & din syster med de i USA? Kan du inte göra ett inlägg om det, tror det är fler än jag som undrar ;p är nämligen sugen på att åka iväg som nanny med!

Jag börjar med min syster (så att hon blir glad). Mia bestämde sig att åka till USA som au pair ungefär förra sommaren, men hittade inte en familj förrän i november och i januari i år satt hon äntligen på planet till New York. Hon åker med en organisation som kallas Cultural Care Au Pair, vilket i princip är det enda sättet för oss svenskar att komma till USA och jobba som au pair på. Utan det speciella au pair-visumet vistas du illegalt i landet och kan då bli portad i minst 5 år. Du får då gå igenom en (i vissa fall lång) ansöknings- och matchningsprocess där du får prata med olika familjer (tror att min syster kan ha pratat med över 50 familjer innan hon bestämde sig). Till slut åkte hon till au pair skolan i New York, sedan vidare till familjen i San Franscisco. Dock funkade det inte alls med familjen och hon bestämde sig för att byta och hamnade hos sin nuvarande familj i Pacific Palisades, Los Angeles. Att åka som au pair till USA är en ganska stor process, men de flesta säger att det är värt det. Och kontakten mellan au pairerna och familjerna går alltid genom en förmedling för att man ska kunna få ett giltigt visum.

Här är Michaela blogg!

När det kommer till mig, så bestämde jag mig en dag i vintras, när jag var väldigt uttråkad, för att göra en profil på Aupair-world.net. Jag kände att jag skulle bli lite uttåkad i Vimmerby under sommaren om min syster inte var hemma och gjorde det därför mest som en rolig grej. Jag ville se om det funkade. Sedan skickade jag förfrågningar till olika familjer (mest i England, Spanien och Italien) genom sidan och om de godkände den fick jag tillgång till deras mail och telefonnummer. Jag gjorde en större presentation om mig själv som jag mailade till de familjer som godkände min förfrågan. Efter ungefär en vecka fick jag kontakt med familjen jag ska till och efter ännu en vecka hade vi bestämt att jag skulle komma till dem och flygbiljetten var bokad. Så snabbt gick det! :) Jag pratade även med flera andra familjen under de två veckorna, varav en familj i Australien hade bestämt sig för att de ville ha mig som deras au pair. Dock tackade jag nej eftersom att jag kände att det var för långt hemifrån för bara 3 månader.

Familjen jag ska till har två jättesöta flickor på 4 och 6 år. De bor i Neapel, Italien, men kommer spendera sommaren i ett "sommarhus" i Maratea som ligger vid kusten i Södra Italien, ca 4 timmar från Rom.

Tycker absolut att du ska åka iväg om du vill det, men tänkt på att VÄLJA RÄTT FAMILJ och att det är ett hårt jobb. Har ännu inte jobbat som det, men provade som sagt på det i tre veckor när jag besökte min syster i USA. Man somnade gott varje kväll i alla fall, så trött som man blir när man tar hand om barn hela dagarna. Men som jag sa innan, att familjen är bra och bryr sig om att du mår bra så kan det nog bli riktigt bra! Lycka till! :)

Hoppas du är nöjd med svaret! :)


Det blir nog också ganska bra om man har världens sötaste värdbarn. Här är Mias äldsta värdbarn Brittney, 6,5 år gammal!


Underbara Nylah, 15 månader gammal!