Hemkommen efter min andra dag på APU:n och möts av en väldigt konstig doft i dörren. Det är nämligen min kära syster Michaela som lagat mat. Och riset har hon bränt. Vem lyckas bränna ris?

Hur ska det gå med alla barn hon ska ta hand om när hon flyttar till USA om en månad. (Ja, det är sorgligt men sant). Faktiskt så skulle jag hellre äta hennes brända ris varje dag resten av mitt liv än restaurangmat bara för att få ha henne hemma.

Nu ropar hon att jag ska duka, så det är bäst att lyda! Bye!