Hejsan!

Idag är jag äntligen tillbaka, men det har faktiskt varit ganska skönt att slippa tänka "Vad ska jag blogga om när jag kommer hem idag". Nu har jag alltså haft två hela dagar med insparade ideér på vad jag ska skriva om. Min första idé som jag även har funderat på under hela den här tiden är frågan/mysteriet "Varför anser sig alltid män vara dödssjuka så fort de blir lite förkylda?"

Jag har ett exempel på detta: Jag råkade gå emot min pappas axel yttepyttelite igår när han lagade mat. Tillbaka fick jag en mördarblick och orden "Lägg av Wendela, jag mår inte bra". De kan alltså inte sluta påpeka att de inte mår bra och faktiskt är förkylda!

Min teori om det här är att män/pojkar blir sjuka så sällan att när de väl blir det så ska de låtsas om att hela världen har gått under för att de skäms. Istället för att vara lite småsjuk och erkänna att de faktiskt inte orkar laga mat eller städa som de lovat låtsas de istället att de knappt kan röra tårna för att slippa all förödmjukelse och istället få medömkan. Kan denna teori stämma? Män?

Pappa en dag då han inte var så förkyld!