...kossorna!

Pappa sitter (eller ligger på något konstigt sätt i soffan) och kollar på hockey och eftersom det är bland det tråkigaste jag vet (förlåt Robin) så började jag funderar på om det finns något roligt jag kan berätta om. Det enda som kom upp i huvudet är en liten incident som inträffade på min och min systers resa till Indien i december. Det var så här...

Sent på kvällen landade vi i Goa i Indien och vi hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Vi hade inget hotell och ingen transfer förbokad eftersom vi hade bestämt oss för att vara lite impulsiva. Vi visste nästan heller ingenting om Indien och ännu mindre om den lilla staten Goa. Därför bad vi en taxichaufför köra oss till ett ställe som heter Anjuna Beach och efter ungefär en och en halv timmes bilresa genom något som såg ut som öken/svensk skog/landsbygden släppte taxichauffören av oss utanför ett hus mitt i ingenstans. Där stod jag med min syster (som för övrigt alltid är trött och nästan stod upp och sov) och inte hade en aning om vart vi skulle ta vägen eller vart vi skulle sova på natten. Vi gick och knackade på dörren till det enda hus som skulle kunna vara en hotellreception och som syndes på ungefär tre mils avstånd. Ingen öppnade, så vi knackade på dörren ända tills en nyvaken liten indier med mustach och som vägde högst 35 kilo öppnade dörren. Han måste ju ha undrat varför två superbleka blondiner står med varsin gigantisk resväska och knackar på hans dörr mitt i natten. Hur som helst visade han oss ett rum, och trots överpriset till den standarden rummet höll tackade vi överlyckliga ja till det med tanken att så fort den lilla 35-kilos indiern har gått härifrån får vi lägga oss i de stenhårda sängarna och sova.

Men riktigt så lätt var det inte... Visserligen sprang den lilla indiern glatt tillbaka till sitt hus för att sova klart, men ännu var den inte läggdags för mig och min syster. Vi kom nämligen på att vi var otroligt hungriga, eftersom vi inte ätit sedan vi åt på flygplanet, ungefär 32 timmar tidigare. Vi gav oss ut för att leta efter ett ställe att äta på och jag måste säga att efter våra tidigare syner på omgivningen var vi inte särsklilt hoppfulla om att vi skulle kunna mätta våra magar. Vi kom ut på gården igen och skulle precis gå ut genom grindarna när vi helt plötsligt hör ett ilsket morrande. Vi vänder oss om och ser den absolut största och mest dreglande schäferhunden i Indiens historia. Efter bara en blick på varandra har jag och min syster i panik klättrat upp på en hög mur för att skydda oss från hunden. Smidigt tänkte vi, eftersom nu var det ju bara att hoppa ner från muren så skulle vi vara ute på vägen och då slippa gå förbi hunden. Men, i precis samma sekund som vi skulle hoppa ner från muren hör vi på avstånd hur ett par klövar traskar på vägen och i nästa sekund springen en helig (galen?) ko förbi och precis nedanför muren. Jag bör även tillägga att det finns inga gatlysen i Indien, alltså upplevde vi de här fasansfulla händelserna i mörker och vi såg endast det ögat tillät oss. Alltså det läskiga. För att ytterligare förstärka den här berättelsen kan jag hänvisa er till det här inlägget, för att ni verkligen ska förstå min systers skräck för våra fyrbenta vänner! :)