Under kvällens middag med min pappa och syster har jag fått otroligt mycket inspiration till ett nytt inlägg om tillkortakommanden. Faktum är att min syster har en hel del sådana. Ni som känner henne kommer med all säkerhet INTE att bli förvånade över vad som komma skall och ni som inte känner henne behöver absolut inte bli skrämda! Allting började med att jag kom att tänka på alla självklara saker som min syster inte kan göra. Hon kan exempelvis inte:

* Dyka
* Vissla
* Knäppa med fingrarna
* Rulla tungan
* Jojja med en jojjo

Blåsa bubblor med tuggummi, likaså såpbubblor tog flera år att lära sig. Mina föräldrar beslutade sig även att till skillnad från andra normala barn (till exempel jag), var det nog bäst att min kära syster gick två år i simskolan istället för ett (eller inget, som jag). Man kan tro att det är några problem med motoriken, men jag vet faktiskt inte vad felet egentligen är.

När både simning och dykning kom på tal började min syster direkt att med lysande ögon och nostalgi i rösten berätta om hennes mest lyckliga barndomsminnen. Ett av dem var att åka till Hagadal i Hultsfred och bada. Citat Mischa "Bara att gå in genom dörren och känna doften av klor, titta med stora ögon när pappa betalar till tanten i kassan, få en egen nyckel till ett omklädningsskåp och nästan dö av iver att få komma in till simhallen när man först måste duscha av sig ordentligt. Duscha är ju överskattat"!

Av denna lycka och iver att döma kan man ju lätt tro att min syster glatt skulle kasta sig i vattnet, hoppa från hopptornet och åka rutschkana som aldrig förr. Men icke! Nej, hon var väldigt försiktig, rädd och vaksam som liten. Stor skillnad mot nu, jag vet! Hon började alltid med att doppa fötterna lite i den varmare och mindre bassängen för att sedan när hon kände sig redo ta sig mot det stora R:et. Rutschkanan! Problemet var bara att hon inte vågade åka ensam. Pappa var alltså tvungen att åka med henne i knät, något han tyckte var himla tråkigt eftersom han ville åka snabbt. Ja, han var väl trettiofem vid den här tiden, men vissa förblir ju barn! Citat pappa "Jag ville bara lägga mig ner i rutschkanan och lägga skulderbladen mot kanan och glida ner fort. Men istället fick jag sitta med en liten Mr Bean i knät och åka i slow motion". (Ett annat tips för er som vill åka snabbt är ju att försöka knöla in så mycket som möjligt av bikinitrosor/badbrallor i röven för bättre glid)!

En gång när min pappa som vanligt skulle åka med min syster i knät så misstog han sig lite på farten längst ner i kanan. Han var van vid att alltid hamna i vattnet på ett väldigt lugnt sätt men just den här gången ville Mia prova på att åka lite snabbare. Pappa la sig därför ner och farten accelererade. När de var nere i vattnet var pappa tvungen att hålla upp Mia över vattnet eftersom hon absolut inte ville ha något vatten i ansiktet. En blandning av att han inte hade några händer att ta emot sig med på grund av ungen han höll upp ovanför vattenytan och tyngden detta medförde gjorde att detta annars så roliga moment slutade i en tragedi! Pappa sjönk ända ner till botten och slog i svanskotan riktigt duktigt (och Mia fick vatten i ansiktet, helt ärligt doppade hon hela huvudet). Pappa släppte Mia i vattnet och gick upp ur bassängen. Citat pappa "Jag släppte ungen i vattnet och gick raka vägen upp. Jag kunde knappt andas och hade någon försökt prata med mig i det ögonblicket hade jag inte tvekat att dra till den jäveln". Tur att min mamma fanns i närheten, annars hade jag nog inte haft någon syster idag!

Nu för tiden klarar hon sig själv i vattnet. Framsteg?