Hej!

Igår firades Antonias födelsedag hemma hos dem. Hon slog på stort och laddade därför DVD:n med alla filmer från när vi var små och det kändes i hjärtat. Min syster var fruktansvärt blyg och generad för allt (jag förstår inte vilken extrem omvändning hon har gjort i livet), Antonia pratade som en bebis och gjorde precis likadant som jag hela tiden, Sebbe hade redan då hockeyrumpa och små hockeyben som han sprang runt på och jag var bara fruktansvärt jobbig. Jag sprang hela tiden framför kameran och hoppade och skulle ha all uppmärksamhet. Pinsamt att kolla på! Jag hoppas innerligt att jag, precis som min syster även har gjort en omvändning i livet.

Om det är möjligt ska jag lägga upp filmen här när jag dansar till Backstreet Boys med Sebbe på altanen utan trosor under klänningen samtidigt som vi knuffar bort lilla Antonia. Antagligen tyckte vi att hon var för liten för att vara med på en sådan dans!

Nu har jag precis avnjutit en middag men min syster och hennes vän/något annat och undrar nu väldigt mycket hur jag ska orka få i mig något under grillningen ikväll. Dagen har också bestått av en litet besök på min gamla skola tillsammans med Hanna. Jag var uppe med tuppen och tog bussen till Mariannelund. Där hade ingenting förändrats, förutom det att det knappt går något folk på skolan längre. Hanna och jag satte oss på våra gamla favoritplatser i vår gamla korridor och det gick förbi ungefär tre människor var 15:e minut. Något som också kändes i hjärtat är att alla små killar jag inte har sett sen de gick i åttan nu hade växt om mig, kanske fått lite skäggväxt och myckte grövre röst. Det är inte riktigt så det ska vara ju!