...Hultsfred!

Det brukar i alla fall jag och min syster göra. Idag var det köpa glass som stod på att göra-listan!

När vi körde in i Hultsfred så såg vi en man som var ute och gick med en hund. Men det var fan ingen vanlig hund utan den var gigantisk och hade så mycket hår att det skulle räcka till att värma en hel indianstam. Som vanligt reagerar Mia inte på ett normalt sätt, utan börjar i panik skrika: "En björn! Wendela, det är en björn va?" Detta fick mig att tänka tillbaka på en gammal goding...

Det var höst i Mariannelund och vår familj bodde fortfarande kvar där. Mia och jag bestämde oss för att vara lite nyttiga och gå ut på en promenad i skogen. Vi kom inte längre än till järnvägen förrän det sprang upp en jättestor älg på rälsen precis framför oss. Självklart får min kära syster panik och drar tag i min arm. Inte nog med det, sekunderna efter springer det upp en sån där grå jakthund som ser ut som en varg bakom älgen. Min syster drabbas (om möjligt) av ännu mer panik och jag får då plötsligt för mig att lura henne att det är en varg. Därför börjar jag skrika "Mia, det är en varg". Det dröjer ungefär tre sekunder sedan börjar hon gråta.

Jag bör även tillägga att vid den här tidpunkten var Mia ungefär 17 år och jag var 13!