ONE

Bestämde mig för att ta en liten paus i mitt mattepluggande eftersom det mer eller mindre övergått helt i att leka med stearinljusen. Hade då fått en fråga angående Italien som jag mer än gärna tar mig tid till att svara på! :)

åhhh, vad underbart det låter! Men hur får ni alla kontakter? Du med folk i Italien & din syster med de i USA? Kan du inte göra ett inlägg om det, tror det är fler än jag som undrar ;p är nämligen sugen på att åka iväg som nanny med!

Jag börjar med min syster (så att hon blir glad). Mia bestämde sig att åka till USA som au pair ungefär förra sommaren, men hittade inte en familj förrän i november och i januari i år satt hon äntligen på planet till New York. Hon åker med en organisation som kallas Cultural Care Au Pair, vilket i princip är det enda sättet för oss svenskar att komma till USA och jobba som au pair på. Utan det speciella au pair-visumet vistas du illegalt i landet och kan då bli portad i minst 5 år. Du får då gå igenom en (i vissa fall lång) ansöknings- och matchningsprocess där du får prata med olika familjer (tror att min syster kan ha pratat med över 50 familjer innan hon bestämde sig). Till slut åkte hon till au pair skolan i New York, sedan vidare till familjen i San Franscisco. Dock funkade det inte alls med familjen och hon bestämde sig för att byta och hamnade hos sin nuvarande familj i Pacific Palisades, Los Angeles. Att åka som au pair till USA är en ganska stor process, men de flesta säger att det är värt det. Och kontakten mellan au pairerna och familjerna går alltid genom en förmedling för att man ska kunna få ett giltigt visum.

Här är Michaela blogg!

När det kommer till mig, så bestämde jag mig en dag i vintras, när jag var väldigt uttråkad, för att göra en profil på Aupair-world.net. Jag kände att jag skulle bli lite uttåkad i Vimmerby under sommaren om min syster inte var hemma och gjorde det därför mest som en rolig grej. Jag ville se om det funkade. Sedan skickade jag förfrågningar till olika familjer (mest i England, Spanien och Italien) genom sidan och om de godkände den fick jag tillgång till deras mail och telefonnummer. Jag gjorde en större presentation om mig själv som jag mailade till de familjer som godkände min förfrågan. Efter ungefär en vecka fick jag kontakt med familjen jag ska till och efter ännu en vecka hade vi bestämt att jag skulle komma till dem och flygbiljetten var bokad. Så snabbt gick det! :) Jag pratade även med flera andra familjen under de två veckorna, varav en familj i Australien hade bestämt sig för att de ville ha mig som deras au pair. Dock tackade jag nej eftersom att jag kände att det var för långt hemifrån för bara 3 månader.

Familjen jag ska till har två jättesöta flickor på 4 och 6 år. De bor i Neapel, Italien, men kommer spendera sommaren i ett "sommarhus" i Maratea som ligger vid kusten i Södra Italien, ca 4 timmar från Rom.

Tycker absolut att du ska åka iväg om du vill det, men tänkt på att VÄLJA RÄTT FAMILJ och att det är ett hårt jobb. Har ännu inte jobbat som det, men provade som sagt på det i tre veckor när jag besökte min syster i USA. Man somnade gott varje kväll i alla fall, så trött som man blir när man tar hand om barn hela dagarna. Men som jag sa innan, att familjen är bra och bryr sig om att du mår bra så kan det nog bli riktigt bra! Lycka till! :)

Hoppas du är nöjd med svaret! :)


Det blir nog också ganska bra om man har världens sötaste värdbarn. Här är Mias äldsta värdbarn Brittney, 6,5 år gammal!


Underbara Nylah, 15 månader gammal!

Jag längtar till den 27 maj så jag håller på att gå sönder. Efter att ha sett varje avsnitt av alla säsonger samt första filmen minst tre gånger behövs det verkligen en liten uppdatering. Jag pratar självklart om SEX AND THE CITY!

Jag pendlar ständigt mellan att vilja leva Singel-Sex and the city-liv i New York City eller gifta mig med en rik och snygg affärsman och vara hemmafru i Los Angeles. Hmmm!


Vem är du i SATC? Amanda säger att jag är en Samantha, men jag tror inte riktigt att jag är beredd att hålla med henne! ;)

Slog mig precis att det bara är en månad (minus två dagar) kvar tills jag lämnar Sverige för att bosätta mig i Italien och jobba som nanny i 2,5 månader. Underbart! Kommer kännas tungt att veta att man inte kan delta i en enda grillkväll i sommar, men samtidigt får jag leva mitt bland alla italenare vid medelhavet hela sommaren.

Under sommaren lovar jag att blogga varje dag. Förhoppningsvis har jag då ett lite mer intressant liv att skriva om än vad jag har nu! Jag måste nog blogga för att mamma inte ska bli arg. Stackars mamma och pappa. En dotter i USA och en dotter i Italien.

Har nu sett filmen som verkar tillhöra allmänbildning att se, Avatar. Kan utan tvekan säga att jag förstod inte någonting alls av handlingen (tills jag fick den förklarad för mig) och tyckte att den var ganska tråkig. Men ändå, you just gotta love it!

Avataren (säger man så?) var ju ganska så söt och den lilla planeten de bodde på var helt underbar. Los Angeles har fått stor konkurrens om mitt hjärta!

Idag har vi paddlat, paddlat och återigen paddlat. Det gick riktigt bra för Amanda och mig och vi hade ett extremt bra samarbete. Det fortsatte bra tills vi hade ungefär tre meter kvar till strandkanten, då Henke, efter ett vältningsförsök på hans egen kanot, tycker att det är en bra idé att fly till vår. Sagt och gjort, Henke hoppar till vår kanot och hoppar sedan vidare till bryggan. Han står oskadd på bryggan i det torra, medan Amanda och jag ligger och flyter i vattnet med våra flytvästar och kanoten upp och ner. Skitkul!

Vi börjar redan nu tänka ut ett sätt att hämnas på! Jävla paddelfan!

Tappat bort bloggnistan på grund av kameralöshet. Antar att Mia tar kort som bara den med min kamera nu i Staterna, medan jag sitter här med hennes krosskadade kamera. Försökte ta ett kort på mig själv, men eftersom displayen inte fungerar och jag inte vet hur man sätter på blixten med hjälp av att bara knapparna gav jag upp.

Deppar lite istället med min bästa vän, Spotify. Ska försöka öva på mina "Ta kort utan att se vad jag tar kort på"-skills imorgon! Haj haj!


Big, big, big love!