Fick ett ganska roligt mejl idag. Det där provet hade vi typ i åttan. Jag kommer ihåg att jag aldrig fick det så lite sent kom det fram alltså. Hanna varför skickar du det nu?

Roligt citat från min syster samtidigt som hon dammsugar i panik:

"Vad fan gör Kim egentligen? Ligger han och gnuggar sig i skogen innan han kommer hit. Han har alltid med sig stenar och gräs hit. Är han Tarzan eller?"

Jag tror att ni alla har hört historien om pojken i Vimmerby (jag nämner inga namn, men vi kan kalla honom X) som efter en helkväll på Harrys bestämde sig för att ta med sin hund (jag nämner inga namn där heller, men vi kan kalla honom Y) på en promenad. Tidigare på kvällen har han varit på en förfest hos två snälla systrar där han hällde ner hela trapphuset med öl och när han sedan blev avlämnad hemma hos sig själv av en snäll kompis bestämde han sig för att inte sova, utan istället ta sig tillbaka festen.

Det var då han tog med sig sin hund Y och när han kom ut i sommarnatten bestämde han sig för att han inte ville gå, utan cykla. Istället för att sno en gammal cykel bestämde han sig för att göra inbrott  i en butik och sno en ny, eftersom han så bestämt ville ha en ny och fin cykel.

Jag förstår att ni alla nu undrar hur det här gick till och det gör även jag. Så igår tog jag med mig min kompis Linda som agerade fotograf, hennes hund Sickan som spelar Y och jag själv spelar X och undersökte detta. Vad tror ni om min teori?

Mitt hem har förvandlats till ett dårhus/arbetslöshetsförening. Det är inte en lugn stund här. Michaela, Kim och Robin har helt och hållet tagit över lägenheten och jag är på väg att bryta ihop. Det var lugnare tidigare idag i när jag sprang fram och tillbaka mellan stan och skolan och spenderade onödigt mycket pengar så här en vanlig torsdag. Jag har till och med varit på posten för typ första gången i mitt liv och hur stor är sannolikheten att mamma dyker upp där just i samma sekund?

Nu måste jag skynda mig att rädda mitt hem innan det helt kraschas av de här uttråkade människorna!

Varning alla djurälskare, jag tror inte att ni kommer gilla det här klippet. Men för mig lite mindre djurvänlig, så är det helt underbart roligt. Kollade på den sjukt roliga filmen "Linas kvällsbok" en stund igår och både jag och min syster (som för övrigt är ännu mindre djurvän än mig) skrattade så vi höll på att dö.

Nu ska jag ut på powerwalk (som det verkar heta enligt henne) med Linda. Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma. Men det räckte visst med att slänga in en kommentar om att jag hade tråkigt till Linda på facebook så var man plötsligt omhändertagen. Tack för att du får mig bort från mina tankar om att jag vill förändra världen och åstadkomma något stort idag. Lustigt, men jag har varit så uttråkad idag att jag till och med funderat på att starta en webbutik eller hemmaförlänga naglarna. Även om det sistnämnda inte förändrar världen så mycket!

Jag ska nog be Linda ta med sin hund Sickan förresten! :)

Ett ämne som jag ständigt kommer tillbaka till: Jag funderar starkt på att göra en ny kategori i min blogg kallad Kims mat! Seriöst, vad äter killen? Äggula, proteindrink, keso och pasta med tonfisk (eller är det kattmat)?

Har nu återvänt hem från skolan till de arbetslösas högkvarter, mitt hem, där min pojkvän och min syster har spenderat förmiddagen med att skriva CV så de slipper vara arbetslösa längre. Dock är jag lite osäker på om det går bra eftersom Robin mest sitter och gungar på stolen, slänger sig i sängen eller säger att han inte kommer på mer att skriva. När jag skymtar att han har skrivit "Jag är enormt vältränad" i sitt personliga brev vågade jag inte titta mer.

Jag känner inte att jag passar in här. Snälla ta mig här ifrån.

Det är skrämmande hur snabbt livet kan återgå till det normala. Senast igår låg jag vid en pool i nästan 40 graders värme, höll på att dö av värmeslag samt blev lite smått antastad av en egyptier. Och idag är jag tillbaka i skolan som jag inte har varit i på över två månader. Och ändå känns allt normalt direkt.

När jag steg upp imorse för första gången klockan 7 på hela sommaren och steg ur dörren för att gå till skolan möttes jag av en man som stod bredvid min balkong. Observera bredvid. Och jag hälsade på honom som om det var helt normalt att han står i luften bredvid min balkong. Det var inte förrän jag hade börjat gå ner för trappan som jag förstod att han stod på en sån där maskin och målade huset eller liknande. Dagen fortsatte i skolan där jag både blev lurad att hämta vatten ur en vattenkran som helt saknar omdöme och skvätter vatten överallt och sedan var på väg att lämna tallriken på bordet i forhoppning om att någon liten egyptier skulle springa fram och bära bort den.

Wendela är trött på vardagen. Kanske en semester till?